If I could explain it any better I'm sure I would.

Man kanske skulle bli folkpartist.
Sex and the city filmen översteg mina förväntningar, även om jag inte är helt charmad. Mainstreamifierad, absolut, men kanske inte på kräk-nivå. 3 av 5?

För att fortsätta på samma spår, så har jag hittat en själsfrände. Okej, det var en överdrift, hon är riksdagsledamot för folkpartiet, och jag vet pisspotta om politik, men när det gäller SATC ligger vi helt klart på samma nivå. Så på pricken att jag tänker stjäla hennes ord (men på äkta IB-manér anger jag naturligtvis min källa...):

"Jag har gråtit floder, skrattat i timmar, njutit av vass konversation, använt citat till min egen verklighet och skulle nog kunnat känna igen samtliga karaktärer ur mitt eget livs olika faser. Jag har sett alla avsnitten minst fem gånger, en del kanske fler än vid tio tillfällen, och jag kan många repliker utantill."

"SATC viktigaste signum har dock inte varit vare sig skyhöga klackar, underbara klädkreationer, storstadsliv eller cocktails utan sann liberal livsstilspolitik."

Och så tusen mitt-i-prick-poänger där imellan.

- Birgitta Ohlsson
Krönika, s. A4, Östgöta Correspondenten, Tisdag 24 Juni 2008