I've been trying to get down to the heart of the matter.
Jag ska se sex and the city filmen idag.
Jag tror inte att den kommer vara så bra, men jag ska försöka att gå dit med öppet sinne. Min gissning är dock att mainstreamiteten har sötat ner den till oigenkänlighet på kräk-nivå. Den stora allmänheten är lättköpta och korkade och bevismaterialet hittills tyder på att filmfolket har rättat sig efter det.
Ta mode och kläder tillexempel. Där har de tydligen dragit på ordentligt i filmen. Varför då? Okej, serien har fått mycket uppmärksamhet för snygga kläder och skor, med all rätt, det hör SATC till, men don't overdo it bara för att köpa de tittare som tror att det är kärnan i frukten. Det är de tittarna som tar på sig sina finaste klänningar och högklackat när de ska gå på bio. Alltså missförstå mig rätt, det kan vara en kul grej. Men flickor, vill ni vara som Carrie, läs en bok istället för att köpa nya skor. The woman is brilliant. För att inte tala om Miranda.
SATC är bland det smartaste som har gått på TV. Men bara för att det inte är inslaget i dokumentär-papper försvinner brilliansen under ett lager av mode och rosa skimmer, eftersom den stora allmänheten inte har vett nog att se bra skit när den biter dom i näsan. Och när det nu ska bli film av det hela, då hänger filmfolket på, för att köpa den stora, a.k.a den korkade, publiken.
OBS, denna bitterhet är alltså innan jag har sett filmen, och baserad på trailer, recensioner och udda kommentarer från här och där. Det kan hända att jag får äta upp mina ord. Jag hoppas nästan det. Kanske har de lagt in små guldkorn här och där. Små blinkningar, små flörtar, till de i biostolarna som har vett att äta hela äpplet, kärna och allt, och inte bara gnaga på skalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar