If I could explain it any better I'm sure I would.

...oui, c'est moi.
Följande är en metaforisk berättelse baserad på ett potentiellt verkligt scenario:
Det var en gång ett litet barn i en leksaksaffär. På en hylla stod den finaste dockan som barnet någonsin sett. Eller, det kanske var en hyperbol, men det var iallafall en väldigt fin docka. Barnet kände att just denna gråa november var dockan det som h(a/o)n ville ha mest i hela världen.

Barnets mamma var inte alls på barnets sida, utan påstod att dockan var för dyr. Först blev barnet jättearg och lade sig ner på golvet i leksaksaffären och bankade sina små knytnävar i marken i ren frustration och skrek för fulla muggar att mamma var dum och orättvis och att hon minsann aldrig tillät barnet att ha något roligt. Men utbrottet rörde inte mamma i ryggen.

Vad skulle barnet göra nu? Det var helt klart dags för ett taktik-byte. Barnet bestämde sig för att spara sin veckopeng och kanske om h(a/o)n var jättesnäll så skulle mamma tillslut hjälpa till att betala för dockan.

Det fungerade! En månad senare fick barnet den efterlängtade dockan, och vilka lekar de lekte tillsammans! Och så levde de lyckliga i alla sina dagar, eller åtminstone tills de tröttnade.

Hoppas jag.