söndag, september 27, 2009


...gud vad jag är stel och svensk ibland.
Jag och familjen J, i något expanderad version, har spenderat eftermiddagen och kvällen med att fira farfar J's 80-års dag. Och ja, jag hade väl mina föraningar... "Teater mitt i maten" lät ju trots allt oroväckande mycket som den typ av spektakel där det finns en överhängande risk att man blir ofrivilligt involverad i själva föreställningen. Ja, gud vad jag är stel och svensk ibland, men om det är något jag har svårt för...

Det tog inte mer än fem minuter av själva föreställningen innan de visade var skåpet ska stå.

Karaktärerna presenterar sig. De är ett kringresande sällskap som sysslar med personlig utveckling. Det är en rörelse guru, en mat guru, en mode guru, och så är det Björn. Björn är livscoach. Han kommer från Stockholm, är tämligen snygg, och har kostym.

Hej, jag heter Björn och jag är livscoach. Jag hjälper framförallt kvinnor. Rörelse gurun pratade ju här innan om att ett, eller kanske två glas vin räcker och är lagom, men jag är mer inne på att det ska vara en flaska eller två... På mina sessioner tänder vi ett ljus och slappnar av... Ikväll har vi ett specialerbjudande för kvinnor under 26, så ni kan ju ringa mig på 0704...

Denna monolog, som i verkligheten är mycket längre och mer utvecklad, är enbart riktad till mig. Eftersom Björn tittar på mig tittar de andra skådespelarna och de 50 gästerna också på mig. Ja, och så släkten då som tycker att detta är utomordentligt jätteroligt. Det tyckte inte jag att det var.
I efterhand, jo, ganska roligt, men i dåtid... HUJEDA.



Inga kommentarer:

Bloggarkiv